Takkrok av vanlig modell från 1800-talets senare hälft och 1900-talets början.  Mestadels använd som lampkrok. Den längsta modellen användes oftast till tunga malm- och kristallkronor, den minsta till enkla skomakarlampor och liknande. Krokdelen är av mässing, skruvdelen av järn.

Denna typ av ljushållare finns ibland inmurad i väggen på öppna spisar från 1700-talet. Idén är att man med den vitlimmade spisen som reflektor kan skapa ljus i ett helt rum enbart med hjälp av en liten ljusstump. Ljushållare av den här typen satt alltså normalt inmurad på spisens framsida eller yttersida.

Saknar man en sådan här ljushållare kan man komplettera med den i efterhand genom att leta reda på en fog i muren, borra hål försiktigt hål och fästa in hållaren med putsbruk. Den skada som uppstår i putsen målar man sedan över med ny färg. Ljushållaren har en utsmidd konisk pipa där ljuset placeras. Pipan passar lika bra till dagens standardljus, typ ”antikljus” eller kronljus, som till gamla tiders talgdankar. Bakre änden av hållaren är bockad för att ljushållaren skall sitta stadigt i muren och inte kunna ryckas ut. Vill man knacka in ljushållaren i t ex en timmervägg, bör man först knacka bort denna bockning.

Handsmitt linoljebränt järn. Högkvalitativt hantverk. Höjd 9 cm.