Akantusväxten är en av de mest omhuldade dekorelementen under 1700-talets slut och 1800-talets första hälft. På denna bård slingrar den sig fram ovanför en list av lätt orientaliskt inspirerade ornament mot mörk botten. Den sistnämnda kombinationen gör att vi kan datera bården till 1800-talets mitt, en tid då enfärgade väggar fortfarande var vanliga.

Det intressanta med bården är att den kan delas i två olika och ge helt olika intryck; En akantusbård från omkring 1800 och/eller en smal mörkbottnad bård från omkring 1850. Bården delas i så fall enklast med en sax eller en hobbykniv.

”Akantus” passar stilhistoriskt speciellt bra som odelad bård till de matta linoljefärgerna Brun umbra, Blågrön och Kromoxidgrön. Om man delar bården går den nedre smala mörka listen perfekt till väggkulörerna Brun umbra och Bränd terra.

Under sengustaviansk tid, det vill säga 1700-talets senare del och det tidiga 1800-talet, är det högsta mode att måla väggarna enfärgat och bryta av med en påkostad bård. Bården ”Råcksta” är från denna tid med tidstypiskt mönster av en slingrande växtranka i flera grå nyanser.

Jämför gärna Gysinges schablonmönster som är på samma tema. Bårderna vid den här tiden satt oftast upp efter taket, eller användes till att rama in väggarna i väggfält.

”Råcksta” ger ett speciellt tidstroget intryck till de matta linoljefärgskulörerna Blågrå, Gulockra, Bränd terra och Pompejanskt röd. Råckstabården är magisk, för så fort man väljer snickerifägen 15% grön umbra, ”gifter sig” bården med snickerierna och går därmed kombinera med vilken matt väggfärg som helst, oavsett vilken kulör den än har.