Måleriverkstan arbetar med renovering av gamla målningar, nymålning med gamla tekniker och tar fram nya produkter inspirerat av Hälsingegårdarnas traditionella måleri. Måleriverkstan håller föredrag och workshops omkring måleriet på Världsarvsgårdarna i Hälsingland.

Anna-Carin Åsbrink har arbetat med gamla målningstekniker i över 40 år och delar här med sig av de många kunskaper inom schablonmåleri hon samlat på sig genom åren.

Häftet på 24 sidor beskriver schablonmåleri på vägg, bård och rullgardin. Innehåller tips om verktyg, tekniker och färgblanding av äggoljetempera. Här beskrivs även målningar från Hälsingland, vilket samtidigt är allmängiltigt för allt schablonmåleri.

HUS AV SLAGG – många har aldrig sett dem, andra står förundrade inför slaggstenarna som skimrar i blått, grönt, grått och dessutom skiftar färg med ljuset. Spännande strukturer, små järnklumpar, randmönster från träkol – vad kan man inte hitta vid ett närmare skärskådande av byggnadsmaterialet. Vad är det för något, frågar många idag. När byggdes husen? Varför gjorde man slaggsten?

Slaggstenen är vår första artificiella byggnadssten, använd i malmtrakter som alternativ till byggnadstimmer. Skogen behövdes för produktion av träkol, bränslet vid smältning av malm och utvinning av koppar och järn. Metallerna exporterades och gav Sverige inkomster samt människorna en höjd levnadsstandard. Slagg var en biprodukt vid metallframställningen. Metallerna har sålts ut i världen, arbetsplatserna är nedlagda och borta – men slaggen finns kvar och berättar – om malmer och teknikutveckling, om tungt kroppsarbete och skickligt hantverk. Ingen slaggsten är den andra lik. Aldrig mer kan någon göras.

BESKRIVNING Boken vill öka medvetenheten om byggnaderna. De äldsta är från 1700-talet, de yngsta från tidigt 1900-tal. De är kyrkor eller jordkällare och allt däremellan. Bilderna vill visa hur fantastiska husen är och texten informera om bakgrund, tillverkning och vård. Förhoppningen är att människor ska inspireras till att vara stolta över slagghusen och varsamt ta hand om dessa unika byggnader, uppförda av ett material som idag är oersättligt.

TIPS Glöm inte att kika på vår vackra Bagarstuga i Gysinge som är byggd av just slaggsten.

Stora boken om byggnadsvård är bibeln för alla som längtar efter ett gammalt hus. Byggnadsantikvarien Göran Gudmundsson, Gysinge centrum för byggnadsvårds grundare, skriver kunnigt och passionerat om renovering invändigt och utvändigt, i stan och på landet. Här får du svar på allt du behöver veta om gamla hus, från grund till skorsten. Och hjälp att tänka. Både när det gäller underhåll och val av renoveringsmaterial samt hur man löser krav på fungerande kök, badrum och värme, utan att den genuina känslan går omintet. Kunskap om byggnadshistoriska stilideal, och varför våra gamla hus ser ut som de gör, blandas med recept på slamfärg och linoljefärg, tips på hur man målar schabloner, trycker tapetbårder, lagar kakel, såpskurar golv och renoverar fönster-en mängd konkreta råd för den som själv vill pröva på.

En praktisk bok om tradition, trivsel, kvalitet och återbruk för dig som vill skapa ett hem med själ! Boken kan ses som en fortsättning på Göran Gudmundssons populära bokserie ”Byggnadsvård i praktiken”.

Lantbruksarkitekten Charles Emil Löfvenskiöld (1810-1888) drömde om att reformera den svenska landsbygden. En ny arkitektur präglad av både skönhet och rationalitet skulle bekämpa fattigdom och misär. Ljusa, rymliga och välplanerade hus för såväl människor som djur var grunden för ett humant och välmående samhälle. Först när det praktiska också var vackert var det verkligt funktionellt.

Syftet med skriften Landtmannabyggnader, hufvudsakligen för mindre jordbruk från 1868 var att sprida de nya rönen i prisvärda och pedagogiska häften med överskådliga ritningar och förklarande texter. Idag är verket en arkitekturklassiker som haft stor inverkan på svensk byggnadskultur.

Denna reproduktion kompletteras av ett appendix med ritningar av Löfvenskiölds elev och mångårige medarbetare Pehr August Pettersson (1841-1906). De publicerades ursprungligen i hans Landtmannabyggnader: ritningar för alla områden inom landthushållningen från 1891, en uppföljare och hyllning till Löfvenskiölds klassiska verk.