I en av Hälsinglands mest välbevarade bondgårdar hittade vi originalet till denna rutiga halvlinnegardin från tiden runt 1920-talet. Gardinen är en typisk exponent för det tidiga 1900-talets industriella intresse för svensk design och svensk allmogetradition. Mönstret, färgerna och den fina garnkvalitén är alla av bästa lantliga tradition, men inte tekniken-att den inte är handvävd, utan vävd i maskin-är det nya som Svenska Slöjdföreningen och andra intresseorganisationer verkade för vid seklets början. Med maskiners hjälp ville man nämligen förenkla och sprida den äktsvenska allmogekulturen till vidare kretsar.

Originalgardinen hänger som halvgardin (”kafégardin”) i en schablonmålad sal. Lika säkert har den samtidigt funnits som långgardiner i andra hem, både på landet och i stan, eftersom ”allmoge” allmänt var en uppskattad stil i alla sociala miljöer i början av 1900-talet.

Fakta
Halvlinne. Bredd 85 cm. Bomull i varp, lin i inslag. Rutig i blått, rostrött, svart och vitt . Maskinvävd i Sverige för Gysinge. Krymper ca 5-7 % i första tvätten.

Tvättråd
Handtvätt i ca 40-50 grader.

Säljs endast i hela meter.

I hela Sverige hade man förr hemvävda rullgardiner, typ hissgardiner av randigt tyg. Det vanligaste färgkombinationerna var blått och halvblekt och rött och halvblekt.

Förlagan till detta rustika tyg, som vävs speciellt för Gysinge, kommer från en gård i Hälsingland och dateringen ligger på tidigt 1800-tal.

Tygerna vävs med skyttel i gammaldags vävstolar och får därför jämna, fina och starka stadskanter, som inte behöver fållas eller klippas bort.

Detta tyg är en kvalitetsvara som bara blir skönare och vackrare ju mer man använder det och tvättar det.

Svenskt maskinvävt halvlinnetyg av stadig kvalitet, lämpligt som överdragstyg till stoppade möbler och till så kallade halvgardiner. Nu i ännu bättre och rustikare kvalitet. Tyget är numera vävt i gammal vävstol med skyttel och har därmed fått jämna, fina stadskanter, som inte behöver fållas eller klippas bort. Finns i två traditionella färgställningar, röd-vitt efter en förlaga från Röö socken i Uppland och blå-vitt efter ett originaltyg på Skoklosters slott. Båda förlagorna är från 1700-talet men tyget som sort finns över hela landet under både 1700- och 1800-talet.