Innan blomkrukstillverkningen blev industri i Sverige runt sekelskiftet 1900 fanns en mängd krukmakare som bland annat gjorde blomkrukor. Typiskt för deras handgjorda krukor är att man ser avtryck från krukmakarens händer i godset. Handdrejningen ger nämligen låga åsar på ytan som avtecknar sig både på ut- och insidan.

En handdrejad kruka är alltså inte lika stel som en maskinkruka, den är mer personlig och har mer liv och variation. En detalj som också avslöjar det riktiga hantverket är den mjuka, runda kanten upptill. Den kan förvisso också tillverkas i maskin, men blir aldrig lika mjuk och individuell som på en handdrejad kruka.

På Gysinges små lejonkrukor sitter också två lejonmaskaroner på bröstet, en vanlig dekoration i början av 1800-talet.