Förr var många fönster inte menade att öppnas. Smidet var dyrt och normalt beslog man därför endast enstaka fönsterbågar. Detta var vanligt långt in på 1800-talet, men har levt kvar in i vår tid på uthus och ekonomibyggnader. Spik som används till spikning av fönsterbågar måste ha konisk form för att lätt kunna dras ut, utan att karmträet flisas sönder (modern trådspik är helt förkastlig i detta sammanhang). Vidare bör spiken ha trubbig skalle, för att inte skada fönsterbågarna när den böjs in. Därför användes ofta hästskosöm, eller ibland broddar, som båda har dessa egenskaper.

Så kallad klen spik, eller furuspik, avsedd för normalt snickeribehov, t ex spikning av tak- och väggpaneler, golv, foder, socklar mm i miljöer från tiden före 1800-talets mitt. Handsmidd spik ersattes under 1800-talets senare hälft av s k klippspik.

Man brukar i valet av längd på spiken säga att 1/3 skall sitta i brädan och minst 2/3 i regeln.

Generellt kan den handsmidda spiken indelas i följande användningskategorier:

1-1,5 tum        Fönsterbeslag

2 tum              Handhyvlade lister, foder och annat finsnickeri

3 tum              Kilsågade tak-, vägg-och bröstpanel m m  invändigt. Och till spikning av kilsågad brädfodring utvändigt.

4 tum              Grövre brädfodring och till spikning av locklister utvändigt.

5 tum              Kilsågade golv m m invändigt samt till grövre snickerier utvändigt.

Specialnubb för t ex spänning av tak- och väggpapp, för tapetserararbeten etc. Genom sin speciellt vassa udd kan nubben först tryckas fast för hand i underlaget och därefter spikas till med hammare. 0,5 kg nubb räcker till 30-40 löpmeter eller ca 25 kvm spännpapp.