Vanlig detalj under det tidiga 1900-talet som underlag för väggströmbrytare, vägglampor mm. Speciellt bra till putsade tak och väggar, men fyller även en stor praktisk och estetisk funktion om man vill montera en lampa eller strömbrytare på underlag av tex pärlspont. Förborras. Fästet skall målas vitt för vitt tak och svart för väggströmbrytare.

Skomakarlampan var vid sidan av de enkla porslinslamphållarna den första egentliga inomhusarmaturen för elektriskt ljus.

Modellen blev vanlig som takbelysning i alla rum i enklare hem från 1910-talet och framåt, däremot i förmögnare miljöer kom den att bli standardarmatur för mindre påkostade rum, typ hall, kök och pigkammare.

Alla plåtdetaljer är av kraftig, polerad, olackerad mässing. Skärmen är av opalglas.

En specialgjord sladdavlastare i svart plast avlastar sladden så att sladden inte bär hela armaturens tyngd. Som extra tillbehör, för en tidstypisk anslutning i taket, finns ett takfäste i porslin med bottenplatta av trä (art nr 3041-64).

Klassisk taklampa i Funkisstil. Vanlig i Europa under 1930 – 1950-talet.  Pendeln 50cm, obehandlad mässing. Själva kupan är något konformad med ett bladmönster i botten, därav dess namn “Blomster”. Glaset är av munblåst opalglas.

Opalglas – Opalglas är ett vanligen vitt glas, som förr kallades mjölkglas. Opalglaset har en mycket god förmåga att sprida ljuset effektivt och jämnt. Ytan på vårt glas är blank, men opalglas kan även vara sidenmatt (”satinerad”) eller matt. Inom konsten har opalglaset ett antikt ursprung men började framställas i Venedig på 1400-talet.

Mässing – eller fattigmansguld som det kallades förr är en ickemagnetisk kopparlegering, där koppar är legerat med zink. Ju högre halt koppar dessto gulare ton. Obehandlad mässing oxiderar med tiden och ger en vacker matt gulbrun ton med patina. Obehandlad mässing var helt dominant på beslag och detaljer före sekelskiftet 1900.

Många söker passande belysning för gamla hem. Eftersom elektricitet är en ung företeelse och stearinljus och fotogen inte är ett praktiskt alternativ i vardagen har vi i Gysinge tillverkat en ”lampa för byggnadsvård” som fyller våra samtliga krav på historisk förankring, stil, design och elsäkerhet. Eldgaffellampan har lånat sin form från en eldgaffel från 1700-talet. Det linoljebrända smidet och de handsvarvade mässingsdetaljerna är nämligen desamma som på en välgjord 1700-talseldgaffel. Det som tillkommit är naturligtvis själva foten och belysningen. Även i skärmen har vi valt en byggnadsvårdsdetalj ur vårt sortiment; Den veckade pappen är nämligen av klassisk spännpapp, som med sin vita sida inåt ger ett förstärkt ljussken och sin bruna utåt skapar en viss genomsikt och framför allt ett mycket varmt och mysigt sken. Spännpapp är ett långlivat material som tål värme på ett helt annat sätt än moderna plastskärmar. Eldgaffellampan är en fönster- och bordsbelysning och finns i två olika höjder. Den låga går in i vilken miljö som helst, den höga, slanka ger ett annat, lite modernare intryck och passar minst lika bra i ny miljö.

Lampfot av linoljebränt järn med svarvade övergångar i polerad mässing. Skärmställning av lackerad järntråd med fäste som gör att skärmen inte vickar.

Linoljebränt smide. Mässingsdetaljer. Höjd inkl.skärm 52 cm. Skärmbredd 22 cm. Sladdlängd 210 cm.

Max 40 W.