Vägglampor var inte vanliga förr. I lokaler med hög takhöjd, tex i folkrörelsernas byggnader, kunde det däremot finnas många vägglampor. I hemmen såg man dem däremot sällan. Ett undantag var sänglamporna i borgarhemmen och på de större gårdarna. Där fanns ibland också vägglampor på gårdskontoren. Likaså fanns det förstås sänglampor på de gamla pensionaten och hotellen. Modellen till vår lampa kommer från en gård i Dalarna. Originalet är förmodligen tillverkad på 1910-talet. Materialet är svart järn och utförandet av mycket hög kvalitet.

Svart sladdställ. 270 cm. Textilomspunnen kabel (2-ledad, ojordad) med strömbrytare och stickkontakt. Strömbrytaren är monterad för att hamna cirka 30 cm från lampan.

Mycket efterfrågad reservdel till renovering av gamla golvlampor.

Förr hade alla lampor någon sorts takfäste eller takrosett. Takfästen av porslin hörde framför allt till skomakarlamporna. Porslinsfästet monteras mot ett mellanliggande takfäste av trä. Inuti takfästet finns plats för en »sockerbit« och en sladdavlastare.